mitt liv
jag har lärt mig mkt i mitt liv, väldigt mkt ..
jag har gått igenom så mkt i mitt liv, både bra & dåligt..
mitt liv har vart som en berg & dalbana, men de är väl så livet är antar jag.
för några år sen så hade jag ett spec sätt att trösta mig själv på, jag gjorde saker som jag aldrig skulle kunna göra nu, & de va inte bara en sak jag gjorde, de va sååå mkt olika saker.
sen levde jag mitt liv som en dockusopa .. jag provade på grejer som va väldigt farligt ibland, jag ville ha spänning i allt jag gjorde .. jag gillade att leva farligt & att prova på nya saker, som inte alltid va så bra :S
sen va jag väldigt elak mot mina föräldrar .. jag hade en väldigt hård uppväxt, men de beror inte på mina föräldrar, utan de beror enbart på mig själv .. för mina föräldrar är dom bästa & världefullaste som finns <3 sen fans de väl saker dom hanterade på fel sätt .. men jag förstår dom faktiskt .. jag förstår fan inte hur dom orkade med mig :O
jag gjorde så dumma saker hela tiden, & jag ville bara bort från allt hela tiden, därför gjorde jag som jag gjorde :S
men om man tänker tillbaka nu .. hur fan tänkte jag egentligen .. jag saknar ju tiden man alltid hade en axel att gråta ut mot, när de alltid fanns nån som tröstade en & sa sånna saker man behövde höra, ord som verkligen tröstade & hjälpte en på vägen, när nån alltid fanns där & tog hand om en, & trodde på en .. varför ville jag bara överge allt det hela tiden??
de har hänt så mkt .. jag hade ju inbrott som alla vet .. & jag kan verkligen inte släppa det .. jag är livrädd för allt hela tiden p.g.a det & p.g.a mkt annat :S jag vet inte hur jag ska hantera det .. & jag behöver verkligen den axeln nu, men den finns inte längre :'(
alla kan inte må bra hela tiden, inte ens jag .. även fast dom flesta tycker jag är stark, så kan jag inte va stark hela tiden :S
/S
jag har gått igenom så mkt i mitt liv, både bra & dåligt..
mitt liv har vart som en berg & dalbana, men de är väl så livet är antar jag.
för några år sen så hade jag ett spec sätt att trösta mig själv på, jag gjorde saker som jag aldrig skulle kunna göra nu, & de va inte bara en sak jag gjorde, de va sååå mkt olika saker.
sen levde jag mitt liv som en dockusopa .. jag provade på grejer som va väldigt farligt ibland, jag ville ha spänning i allt jag gjorde .. jag gillade att leva farligt & att prova på nya saker, som inte alltid va så bra :S
sen va jag väldigt elak mot mina föräldrar .. jag hade en väldigt hård uppväxt, men de beror inte på mina föräldrar, utan de beror enbart på mig själv .. för mina föräldrar är dom bästa & världefullaste som finns <3 sen fans de väl saker dom hanterade på fel sätt .. men jag förstår dom faktiskt .. jag förstår fan inte hur dom orkade med mig :O
jag gjorde så dumma saker hela tiden, & jag ville bara bort från allt hela tiden, därför gjorde jag som jag gjorde :S
men om man tänker tillbaka nu .. hur fan tänkte jag egentligen .. jag saknar ju tiden man alltid hade en axel att gråta ut mot, när de alltid fanns nån som tröstade en & sa sånna saker man behövde höra, ord som verkligen tröstade & hjälpte en på vägen, när nån alltid fanns där & tog hand om en, & trodde på en .. varför ville jag bara överge allt det hela tiden??
de har hänt så mkt .. jag hade ju inbrott som alla vet .. & jag kan verkligen inte släppa det .. jag är livrädd för allt hela tiden p.g.a det & p.g.a mkt annat :S jag vet inte hur jag ska hantera det .. & jag behöver verkligen den axeln nu, men den finns inte längre :'(
alla kan inte må bra hela tiden, inte ens jag .. även fast dom flesta tycker jag är stark, så kan jag inte va stark hela tiden :S
/S
Kommentarer
Trackback
