SOFIA Johanna Lindholm

De är svårt ibland..
Ingen förstår hur de egentligen är.
Man måste anntingen skrika eller ta i med hårt hanskarna för att folk ska lyssna.
Ingen fattar hur mycket jag egentligen jobbar & sliter för att få saker att funka.
Så de är inte så konstigt att jag lägger mig & gråter ibland.
jag blir så trött av allt slit, specielt när ingen ser hur mycket jag gör :S
Jag är bara så trött i skallen & i kroppen..
De va jävligt länge sen jag hörde nån säga  "Va duktig du är sofia " Bra gjort sofia" "Jag är så stolt över dig sofia" " Vill du ha hjälp sofia" . . . eller nånting liknande...
Ibland känns de som jag är osynlig, som ingen ser mig eller nåt jag gör :'(
Men jag måste va stark & forsätta, jag måste va stark för mitt kommande barn..
Jag vill inte satt de barnet ska lida en enda gång under dens uppväxt för min skull!
& jag ska kämpa så att den inte får en liknande uppväxt som mig....
Men de är skönt att skriva ner hur man känner ibland & lätta på sitt hjärta lite =)
För såhär är de iallafall som jag känner...